passionforlove

Händerna är som frusna mot avtryckaren, det går inte att sluta, det har blivit en drog. Kvinnor och barn dom gråter, vänner dom förs bort och pappor skjuts på plats. Medaljer, hyllningar för att förinta, det är sanningen. Slipsar knyts, skor putsas och samtidigt så kämpar flaggbärarna för ledarnas svit. Kärleken får tas i andra hand, blodet i första. Hjälten, står med medaljer och sår, och med sina händer fulla av blod. Varför just nu, varför just hon? Vad hade hon gjort? Till graven ska du bära med dig oskyldiga, och skyldiga, svaga och starka, dig själv och din vän. Mina händer har blivit bedövade, det gör ingen skillnad hur, eller var dom är. Blodet har blivit en tröst, kulorna har blivit min näring, och hoppet om fred är avlägset, graven är närma, så nära att vi redan nu hör änglarna sjunga i kör i pärleporten…