..
Suset tjöt från vinden som slog mot björkträdets grenar, ljudet från ett oroligt sto kändes närma till bords. Vinden som tryckte emot bröstet ganska hårt denna fullmåne gryning var kall och värmen var oförståeligt avvikande. Inomhus satt folk rädda av skräcken som gick där ute, dom fruktade otukt och döden. Döden hade visats sig förr, men inte så klart som denna tidiga morgon. Solen hade knappt börja lysa och månen och stjärnorna kändes närmre än vad dagens näring gjorde. Det kändes som man var fast i en oas av väntan på värmen, ljuset och livet. Barnen satt på sängkanten frågandes över vad som komma skall. Modern som hade det stora ansvaret i sina darrande händer kunde inget annat än tiga. Fadern var inte hemma, likaså var bilden i husen omkring. Något skymtade bortom skogsnåret, ett svagt ljus, något som fick döden att att stanna. En man iklätt skitiga kläder, men med en vilja av renaste guld. Med ett stadigt steg framåt tog döden ett lika hjälplöst steg bakåt. Övermannen var här, ljuset värmen och glädjen hade ännu en gång fått liv i den lilla byn, när fruktan och mörkret är som närmast är det som tätast för ett mirakel att träda fram..
Kommentarer
Trackback
